För mig är det inte riktigt samma sak. Låt mig förklara genom verkliga händelser.
Händelse 1.
Vi är 4 tjejer som går upp från vår tomt för att via stigen ner mot Strandbaden fortsätta vår trevliga dag/kväll där.
En i gänget är lite hundrädd eller som hon själv kallade det ”inte bekväm med hundar”. Så under dagen visade jag hänsyn och höll våra hundar på annat ställe i huset än där vi vistades.
Tillbaka till stigen i skogen. Mot oss kommer en hundägare (som nog själv tycker sig vara hundfolk) med 2 lösa hundar av medelstorlek. En av dessa hundar rusar mot oss och in i ”vår flock” och jag hinner bara yttra ”En av oss är väldigt hundrädd” till denne hundägare.
Hundägaren bevärdigar oss inte med en blick. Mycket mindre ber om ursäkt för ”sin” hunds utfall mot oss. Yppar inte ett ord över sina läppar utan går bara nonchalant vidare med de 2 hundarna.
Jag blir milt sagt förvånad. OCH ARG!!!! J-la idiot! Min vän överlevde denna händelse. Hennes rädsla har dock inte blivit mindre.
Var fanns ansvaret och hänsynen hos denne hundägare? Tyckte h*n att h*n var förmer än mig/oss? Eller är h*n bara dum i hela huvudet?
Hundfolk gör inte på det sättet. Hundfolk tar hänsyn och ansvar för sin/sina hundar och ser till så att såna här händelser inte inträffar. Hundägare däremot lever efter egoismens lag. Dvs ”jag gör fan hur jag vill med mina hundar och passar det inte så stick och brinn”. Nästa gång jag möter denna hundägare kommer jag inte kunna hålla tyst. Då kommer allt jag byggt upp (för det här var inte enda händelsen) att komma ut i konstiga haranger som inte kan nämnas här. Eller så ids jag inte.
Sägas bör att denna hundägare INTE är samma jag skrivit om förut eller som ingår i händelse 2 nedan.
Händelse 2.
Våra hundar är ute på tomten med sin husse. Ovanför oss går folk och fä och får så göra. En egenskap mina hundar har som kan vara av nytta i vissa lägen men högst irriterande i andra lägen är deras vaktande av tomten. De tar uppgiften på största allvar. Speciellt Qvittra. Hon larmar och det högt så fort något närmar sig vår tomt. Och i förebyggande syfte om det behövs också även om hon varken kan se eller höra någon som närmar sig. Man vet ju aldrig tycks hon tänka. Bäst att skälla/larma!
Nåväl denna gången kom hundägaren som jag skrivit om tidigare (men inte samma som i Händelse 1 alltså). Hundägaren vars hundar springer vind för våg emellanåt och som vid ett tillfälle slet sig och åsamkade min man ett stort ”fläskigt blåmärke” på låret.
Nu var det ju inte det jag skulle skriva om utan denna händelse 2 som inträffade denna helg.
På vägen ovanför kommer alltså nämnda hundägare promenerandes med sina hundar + väninna med sin hund (positivt ska sägas att det är toppen att denne hundägares hundar får promenera överhuvudtaget. Får man väl tacka väninnan för kanske?)
Våra hundar ”larmar” förstås och husse tar sig raskt upp till staketet till den då väldigt påstridiga Qvittra som till varje pris vill få in i husses skalle med både ljud och försök att ta sig över staketet sägandes att ”här kommer inkräktare på vårt revir”.
Hundägare ställer då den mycket dumma frågan – Varför skäller de? Hussen till våra hundar svarar – Kanske för att de alltid blir utskällda av dina hundar då vi går förbi ert hus. Kanske inte världens bästa svar men förmodligen det bästa han hade just då 🙂
Väninnan, vi får inte glömma väninnan och hennes stora svarta hund (av någon anledning är det just stora svarta hundar, utom Jönssons nu döda Riesen Ebba som de gillade, som är hatobjekt nr 1). Väninnan hon släpper sin hund lite lagom lägligt och den springer naturligtvis fram till vårt staket. Varvid våra hundar, och då främst den övertygande ”polisen” Qvittra, blir helt galna. Men hur j-la dum får man vara!!!
Där försvann flera timmars idogt tränande med hundmöten upp i rök. Bara börja om igen då!
Alla dessa lösa hundar är ett aber!! Även om de bara springer mot men aldrig fram så förstör det så mycket träning jag lagt ner på att försöka få Qvittra att INTE bli rabiat vid hundmöten. Men när hon hela tiden blir övertygad om att jag inte fixar att ”rädda henne undan dem” hur ska hon då förstå att hon inte behöver larma och även försöka skrämma bort dem med sitt fräsande och sina utfall. Har man inte 100% pli på sin hund ska man inte ha den lös är min åsikt. För man kan förstöra så mycket för andra. Både människor som är hundrädda och andra hundägare/hundfolk.
På vägen ovanför oss går många människor. Både hundfolk, hundägare, vanligt folk och hundrädda folk. För mig är det självklart att jag håller mina hundar kopplade där eftersom de är sociala med folk och lite rasistiska mot andra hundar = att de socialiserar sig gärna och springer fram till folk och kanske fräser åt de hundar de tycker inte ingår i ”deras gäng”.
Då det finns hundrädda folk som inte förstår att mina hundar är vänliga när de kommer rusande. Eller som pga sin rädsla kanske förstår men förståndet inte vinner över rädslan oavsett hur snälla, små, stora, gulliga etc hundar de möter… ja det jag vill ha sagt är att jag som en ansvarsfull hundfolk håller mina 2 kopplade för att bespara dessa rädda människor situationer där deras hjärtan pickar i en ryslig takt och ökar på deras rädsla för hundar.
Jag vill även bespara andra hundägare och hundfolk risken att mina hundar av någon anledning tycker att deras hundar är oerhört fula och ska inte bara skällas ut (för gud ska veta att de kan skälla även om de är kopplade) utan även skrämmas dit pepparn växer.
Det är det som är skillnaden mellan hundfolk och hundägare i mina ögon. Hundfolk tar hänsyn. Hundägare gör det inte.
Jag har börjat gå andra vägar för att slippa dessa oansvariga och icke hänsynstagande hundägare. Trist då jag har bara några steg från tomten en underbar promenadslinga rätt ut på åsen/skogen. Men jag vill inte riskera att möta de här lösspringande hundarna och deras hundägare så jag får ta andra vägar där jag vet att de inte brukar hålla till.
Där på de andra ställena möter vi också andra med hundar. Men till 99% är det tack och lov hundfolk som är lika måna som jag att ta hänsyn.
Over and out från
Lisa & de larmande ulltussarna